vissa är gjorda för att flyga

Vissa själar skall inte bara vara.

Inte sitta still.
och inte heller min.

Inte jag.

Det finns en evigt pirrande känsla där inuti som ibland liksom inte går att hejda.

Den som vill, vill, vill.

Allt och lite till.

Som igår när jag mötte havet i halv storm.

Då sa själen till.

Jag vill, jag vill, jag vill.

Inte riktigt vad den vill men nånting händer där vid havet.

Alltid.

Och i bilen tar den yngste sonen min hand.

Jag är avis säger han och ser lagom finurlig ut.

Avis på dem som bor vid havet mamma.

Och då visste jag vad som rör sig inuti honom.

Just då.

Just där.

Den där själen som vill flyga.

Vid havet.

Och hemma har vi målat en vägg.

Det får även det själen att flyga lite.
och ja ni ska få se.

Såklart.

Men senare.

nu måste jag jobba igen.

Trots att själen vill vara vid havet.