När jag vaknar

Det kanske händer snart.

Att jag vaknar till liv igen.

Att jag hinner med allt jag vill hinna och andas lugnt.

Det kanske händer snart.

Men just nu är det bara snurr, snabba andetag och för många koppar kaffe.

Om och om igen.

Men jag vet att det snart händer.

Jag har dragit in en resväska i hallen och har tänkt börja packa.

Jag sa att jag skulle packa igår, men tiden.

Den räckte inte till.

Som vanligt.

Butiken ropar efter mig, nyheter som skall packas upp och egentligen fotas.

Jag vill hinna köpa stödstrumpor (man ska ha det när man flyger länge det har jag hört) och krama barnen extra länge.

Jag vill hitta en bok att ta med och jag vill egentligen ladda upp en bra playlist i min telefon.

Men tiden springer ifrån mig som den alltid gör och jag vaknar halv fem på morgonen och förstår att det är kroppens sätt att säga till.

 P a c k a .

Så jo efter tre koppar kaffe och lite bild redigering här vid datorn ska jag ta tag i den där resväskan som står i hallen och väntar.

Packa var det ju.

Och sen... sen ska jag bara andas.

Andas, skratta och känna havets vindar mot min hud.