De sitter nog där och ångrar sig nu

Det är en stor skillnad på att vara ärlig och lämna ut sig.

Jag får många frågor kring det, hur jag kan vara så personlig här på bloggen.

Jag vet inte hur jag ska svara på det.

Jag skulle aldrig vilja blogga oärligt.

Jag är bara jag och det jag skriver om är på riktigt,

om det sen är om mig, mitt jobb, en vas jag älskar eller en resa jag önskar göra så är det ändå jag.

Bara jag.

Jag lämnar inte ut någon.

Jag bara skriver det jag har inom mig eller det jag är med om.

Jag bara skriver helt enkelt.

Jag känner så många oärliga människor här i världen och vissa delar av mitt liv var jag där mitt i.

Mitt i lögnerna vi säger bara för att.

Mitt i lögnerna som skapar en bild av ett liv som inte finns där.

Bara för att inte tro att vi jag är tillräckligt intressant, normal, onormal eller vacker precis som jag är.

Jag har inget emot att gå i bitar -

 om det kan visa min rätta form.

Livet är för kort för att inte vara ärlig, livet är för kort för att oroa sig för vad andra tycker eller tänker, jag har levt så nära den där tävlingen och med ett ständigt bekräftelsejagande att jag till slut sa nej.

Jag ramlade av det rusande tåget med flit.

Hoppade.

Jag skrapade mig ordentligt i fallet och några delar av mig själv bröts för att sakta läka igen.

Men jag ångrar mig aldrig.

Inte för en sekund.

Men jag tror att de sitter där och ångrar sig nu.

❤