vardagens viskning

Ja den kommer liksom bara.

Rytm jag saknade.

Vardagen.

Den kom och nu är allt precis som vanligt igen.

Jag vinkar av barn som cyklar till skolan och jag glömmer kaffet tre gånger om innan jobbet.

Vad är det med mig och avsvalnat kaffe?

Barnen var sega och mamman likaså.

Jag menar det har ju ändå varit lov.

Länge.

Min cowboy trodde han kunde göra som han gjort alla andra dagar den senaste tiden.

Bara direkt krypa ner under filten i soffan och bara liksom chilla.

Men nej nu är det bra med det där.

För några dagar i alla fall, för det är ju nämligen snart helg igen.

Men ändå.

Upp och hoppa.

Det är Onsdag och livet står och väntar utanför.

Jag har ett lager med text i mitt huvud.

Det är ord som måste ut.

En annan dag än idag.

För de måste sorteras först.

Sorteras och mappas upp i prydliga mappar.

Eller inte.

Vi får se helt enkelt.

Nu är det Onsdag och livet står och väntar utanför.