Egentligen är det nog inte ens så kallt.
Men min kropp är kall.
Jag vill ha vantar på mig inomhus.
Kanske jag borde sova mer, eller springa en extra runda.
Jag vet inte men kylan har liksom bott in sig i min kropp.
Förkylningen viskar.
Jag motar den bort bort.
Och här inne fortsätter jag piffa.
Lite i taget, en gran till och en vacker ny urna bor på byrån.
Jag vill piffa mer men när jag väl kommit hem och fingrarna är varma igen blir jag sittande i en soffa och gör inte så mycket mer.
Jag måste hitta ett lärkträd med, fler kvistar behövs.
Alltid.
Och kanske jag hinner det idag, har ett möte med en kund som jag vet inte bor långt bort från dessa vackra träd.. och har jag tur har det ramlat ner ett gäng grenar precis just där och då.
Har jag tur.
Hur långt har ni kommit med allt piff?
Inte alls långt. Ingenstans faktiskt. Tid och ork räcker ingenstans. Usch!
SvaraRaderaHoppas värmen hittar in. du har ett hem som är fantastiskt värmande att titta på i alla fall. Och ord som smörjer själen!
Lite piff och vinterkänsla, men är glad att snön väntar lite till. . .
SvaraRaderaHåll värmen!
Kram N
Inte så långt, men en rumsgran har jag i alla fall :-)
SvaraRaderaHa det bra.