Morgonpromenad

Jag borde gå här alltid tänker jag.

Varje morgon borde jag ta den här rundan.

Förbi hästar och släpande ljus genom hagar och över åkrar.

För något händer med mig.

Varje gång.

Jag borde gå här alltid.

klockan är strax efter 6 på morgonen.

Bara jag och naturen som vaknar.

Tillsammans.

Jag och hästarna.

Jag och den svala luften.

Promenader som dessa sparas inuti.

Jag håller hårt i känslan.

Håller kvar.

De ser på mig med nyfikna blickar.

De där hästarna som skapar lugn.

kanske tror de att jag ska ta dem med mig.

Ut på äventyr bara jag och dem.

Det hade vart nåt tänker jag,

ett äventyr.

Bara hoppa på och galoppera bort över fälten

med vinden i håret och sval luft mot min hud.

det hade vart nåt.

På tillbaka vägen är solen uppe helt.

Det släpande ljuset lättar och luften blir en aning varmare.

Dimman ligger kvar på åkern där jag går

 och tänk va.

Vad en morgonpromenad en Fredag i Augusti kan göra för själen.

Tänk va.