inga lätta andetag

Jag jobbar på.

Antingen tar jag det jätte lugnt

 eller så gasar vi på - på maxfart.

Det är typiskt mig tänker jag.

Så typiskt mig.

Jag fick hem mattor till butiken.

De skulle bara fotas för att visas upp.

Men jag har ju letat en längre tid... efter en matta till vårt vadagsrum.

Och jag tror det var den här jag sökte.

Tror.

Så jag fotar till klockan blir för mycket och ljuset tar slut.

Sen sitter jag vid en dator och redigerar bilder tills ljuset försvunnit helt och det enda ljudet som hörs är syrsorna i trädgården.

Är det så att de slår rekord i år?

Syrsorna.. för jag har då aldrig hört dem så tydligt som nu.

Aldrig.

Jag skriver med.

Ett långt mail till en jag kände en gång.

En jag kanske känner ännu men aldrig ser.

Jag svarar på de frågor den ställt.

Och mailet blir långt.

Mycket längre än jag trott.

Och när jag klickar på "send" är luften annorlunda.

Jag känner det när jag andas.

Den är klarare nu.

Luften.

Betydligt klarare.

Friskare på nåt vis.

Så jag lägger mig när alla andra redan sover.

Hör hur de andas i mitt hus.

Tunga andetag i drömmarnas värld och jag rycks med.

Somnar för sent och vaknar för tidigt.

Typiskt mig.