tisdag 27 augusti 2013

ett virr varr

Jag tar en långpromenad efter kaffet.
En lång.
En ny väg jag aldrig gått innan.
Ljudet spelar högt i mitt huvud.
Bara jag 
musiken
 och naturen.
(och två flåsande hundar)
En mil, tusen tankar.

Jag behöver detta.
Behöver tiden där inget annat finns än att röra mig framåt.
Se träden i vinden, fälten under den grådisiga himlen och fåglarna som flyger lågt.
Behöver detta.


Vore inte förkylning kvar hade jag sprungit.
Att springa är det bästa för mig.
Helt och fullt.
Jag springer för jag kan.
För att jag lär mig så mycket på vägen.
Varje gång.

I de snabba stegen förbi åkrar och ängar,
i de snabba andetagen som lämnar fukt mot min kind.
Där finns jag.
Där hittar jag alltid min ro.


Jag springer inte för kroppens skull.
Jag springer för själens.
Mest.

I husen som snabbt passerar min väg
i gruset som rasslar under mina skor.
Där hittar jag mig själv.
Där finns jag.
Alltid.

För där hinner jag tänka klart.
Tvingas.
Där kan jag inte fundera för mycket, där kan jag inte skratta eller gråta, där kan jag inte städa eller plocka med något annat.
Inte med något annat än mig själv.

Där hinner jag tänka klart.
rensa upp och göra fint.
I själen.

I ett virrvarr.









10 kommentarer:

  1. Precis detta tänkte jag på i morse när jag tog min runda! Att jag behöver tiden för mig själv då jag inget annat kan göra än att gå, gå, gå och reda ut tankarna... Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej vännen! och ja visst är det så.. man rensar allt på en promenad eller springtur.
      Ta hand om dig!
      KRAM

      Radera
  2. Du är så vacker människa! Och så vacker spetsklänningen ser ut! Låter härligt det där med att springa ;) när du förklarar det! Själv har jag aldrig sprungit! :( Tycker inte om det eftersom jag har världens sämsta kondition! Och just därför borde jag ju verkligen göra det! Springa alltså! Och du fick det ju att låta väldigt härligt.. ;) Puss & kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Sofie! du gör mig så glad med dina fina ord och hälsningar.
      Och du. Jag var SÄMST på gympan i skolan. SÄMST.
      Fullkomligt hatade allt som hade med motion att göra.. men vid 30 års ålder hittade jag detta.
      Testa vettja!

      KRAM!

      Radera
  3. Ja men det måste väl nästan vara vetenskapligt bevisat att ingen kan komma tillbaka från en löprunda med tungt sinne och elakt humör. Det går ju bara inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja visst måste det. INgen kan komma arg tillbaka efter en runda. ingen.
      KRAM!

      Radera
  4. Älskar att titta in hos dig!

    Kram Anna

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig.... Jag älskar att springa men få inte ännu. Är inte redo för det efter en fraktur i fotleden :-(
    Men när jag springer, längtar så efter att springa, så rensar jag hjärnan så bra. Löser en rad problem och mår så mycket bättre efteråt. Jag vill så gärna springa igen.

    Ha det bäst, sköt om dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hoppas den läker snart.
      För vi behöver det du och jag.. det hör jag ju.
      Att springa behövs för själen.

      KRAM

      Radera