Tapas kvällar och barnsaknad

Vi är ju ensamma.

Han och jag.

Mannen med skägget som tillhör mig.

Bara han och jag tillsammans i ett hus på 220 kvadrat.

Inget att städa, inget att tvätta.

Bara att vara.

(marakesch fatet finns i webshopen)

(randiga glasskålen finns att köpa i webshopen)

Så vi försöker oss på det där med att ha egentid.

Alla kallar det ju så.

Passa på nu säger alla.

Rå om varandra.

Och det är det vi gör.

Vi skickar fler sms än någonsin annars.

Trots att vi ses nästan hela tiden.

Vi pratar om livet, om jobbet och om barnen.

Mest om barnen.

Och på kvällen dukar vi upp med tapas.

Tapas är alltid godast tycker jag.

Alltid.

Vi dukar fram korvar, oliver, ostar och frukter.

Jag njuter.

Och saknar barnen.

För det är väl konstigt hur man klarar av att ha ett liv utan barn tänker jag.

Det är ju liksom dem som får mig att leva lite till.

Lite mer.

(glasen finns att köpa hem i webshopen)

Men vi gör så gott vi kan ändå.

Mannen och jag.

Vi myser.

vattnar trädgården, plockar in jordgubbar, läser böcker och äter tapas.

Typ det ända vi kan komma på att göra när inga barn är hemma.

Inga barn som ser till att stöka till, skita ner och höja volymen så där totalt till max som bara de klarar av.

Ja jösses vad vi saknar dem.

Men de skickar sms och bilder, filmklipp och pussar på telefonen från min syster där de just nu är.

Där de är och gör allt det där som de vill göra med min syster.

Rider, tältar,åker traktor och fiskar.

Och jag kan inte vara mer glad än så här.

Det var precis en sån här relation jag önskade mig,skriver jag till henne.

Jag med svarar hon.

Min älskade syster och barn.