ljumna kvällar

Det är inte så att jag är bortskämd med just detta.

Med dessa ljumna kvällar.

Det gör något med mig, de här kvällarna.

Kvällarna då jag kan springa 5,7 km i bara linne trots att klockan slagit nio.

Kvällarna då jag kan sitta med fötterna på plattorna och blicka ut över en grönskande trädgård.

Bara sitta där med en kopp kaffe i handen och inte frysa alls.

Inte alls.

Utanför är det alldeles stilla.

Efter min springtur öppnar jag upp dörren mot trädgården.

Välkommen kvällen.

Det är magiskt tyst, en fågel kvittrar, mina plantor rör sig försiktigt i vinden.

Ljummen luft smeker min hud.

Jag förälskar mig.

I sommaren.

Och snart är den här.

Midsommaren.

Vi väntar hit fina vänner och god mat.

Många skratt och barfotabarn i hela huset.

Men jag kan inte låta bli att varje dag önska mig en sommardag.

Sommar på midsommar vore liksom magiskt.

Vore väldigt bra.

På min telefon varnar det för regn och åska.

Jag fortsätter hoppas.

Det kan ju alltid ändras.

Kan ju alltid ändras.

Jag borde jobba lite nu med.

Lägga ut alla foton som jag tagit till webshopen.

Men jag hinner tänker jag.

Jag hinner.

Just nu ska jag bara njuta av sommarkvällen som är.

Sommarkvällen som är här precis just nu.

Ta hand om er.