det syns på sättet som du ser på mig

Att du vet.

Att du vet mer än jag trodde du visste.

Det är konstigt ändå.

Hur man växer ihop.

Sakta knåpar man ihop sina själar till en.

Han och jag.

Mannen som sover tungt vid min sida alla nätter om året.

(ja inte alla men nästan;)

Mannen som frågar mig om råd när han inte hittar svar.

Han som alltid vill kyssa bort alla mina besvär.

Han som försöker få mig skratta när jag är arg

Han som får mig att vara den jag vill vara.

-vilken jävla tur jag har dig

säger han och ler.

Jag ler tillbaka och nickar.

Ja visst är det.

En jävla tur.

Alla dagar.

Och tacksam är jag.

För de gånger jag rasat på vägen har han stått där stark vid min sida och tagit tag i mig så jag inte trillat över kanten.

Han har klappat om, kramat hårt, ruskat om.

Hållit mig där jag behöver vara.

Hos honom.

Och de gånger han oroar sig, de gånger han väljer fel väg att gå.

Då har han mig som säger till.

Då har han mig.

Jag rycker tag, håller i, kramar om.

För vi vet alltid,

Var vi har varandra.

för alltid.

på det bästa av sätt.

Jag ser mig själv i honom.

En del av mig

 i han som är mitt allt.

Det vi skapat tillsammans.

Och jag vet att han vet.

Det syns på sättet som han ser på mig.