morgontid

En son som heter Jack väcker mig.

hes i rösten

  fortfarande sömnigt varm om kroppen 

lägger han sig i soffan under täcket.

-det var inte meningen att väcka dig mamma.

säger han och jag klappar hans rufsiga huvud.

-Det gör inget alls.

svarar jag.

För det här med morgontid är min grej.

Jag älskar tystnaden.

lugnet.

Det som ligger och väntar på att starta.

Ljuset är här när vi vaknar.

Solen strilar släpande in i mitt vardagsrum.

Den är här.

Efterläntade vår.

Jag släpar runt i ett hus som sover med raggsockar och för stor skjorta.

Jag syndar med en kopp kaffe och bestämmer att den får komma tillbaka nu.

vanan att dricka kaffe.

Jag struntar i det nu.

Jag saknar det så.

Kaffet.

Men bara kaffet.

De andra gifterna som rödvin får vänta till nästa helg.

Kaffet.

Tänk vad saknat.

Tänk vad gott.

Jag lyssnar på en man som påminner mig om min barndom.

Mina tonårs drömska tankar och ett krossat hjärta.

Jag gillar det ändå.

det släpande lite sorgsna sjungandet.

och jag gillar påminnelsen.

Livet är bra fint.

Blir bra fint.

Nu väntar ett intensivt träningspass i mitt vardagsrum.

Och ja jag ska försöka fota det med.

Jomenvisstsåatt.

Bara det liksom.

Sen tar vi Lördag.

I sol och varma tankar.

k r a m