seg söndags feeling

Ja det är precis vad det känns som här hemma.

En seg Söndag efter en sjuhelsikes fest.

Typ så.

Jag har plockat med en maskin tvätt, 

inte kammat håret. 

jag har plockat ur en diskmaskin men inte bytt om från min pyjamas.

Jag har plockat lite paket och sen har jag bara legat i den högra soffan under en filt och sett på avsnitt efter avsnitt av en serie som kanske är den sjukaste någonsin.

Jag tänkte först att jag skulle göra nyttigheter idag.

Men den tanken ändrades.

och jag bestämde mig för att inte vara nyttig alls i princip.

Jag gör ingenting, bara myser, dricker kaffe, tar ett avsnitt till.

Går en runda i huset och klappar på tre barn som spelar spel, ritar eller lyssnar på musik.

Jag bara är.

På riktigt.

Ni vet den där känslan som bara kan komma när något stort försvinner, när någon man mestadels saknar åker hem igen.

den är utmattande.

Så jag ligger kvar i soffan.

Andas.

För jag vet att det är den känslan som jag bearbetar.

Känslan av att syskon kört hem igen, känslan av att huset blir tomt och tyst.

Och känslan av kärleken som behöver matas precis såhär då och då.

Den känslan.

Ja och ni ser.

Jag hade planerat att få alla på bild.

Eller Vi hade planerat.

Det gick sådär...

jag fick visst alltid mitt huvud kapat och det var alltid något av barnen som ville göra något annat än vara med på bild..

Eller så var kameran inte sugen på fokus,ett barn hamnade utanför bilden, suddade oss lite sådär lagom till jul.

Typ så.

Men ja vi försökte.

Och vi var ju som sagt tillsammans.

Hela ligan.

Tillsammans.

Det var en fin jul.

Och idag är en fin inte göra ett skit dag.

Trots saknaden av ett tokigt hus fullt med familj.

Hoppas ni har haft en underbar jul.

Och att ni gör som jag och bara ÄR emellanåt ni med.

KRAM!