dan före dopparedan

Ja så var det den dagen.

Den dagen som är som allra längst för ett barn mellan 3-13 år.

Den dagen som innebär kanske baka något bröd, kanske köpa något man glömt eller se en familjefilm tio stycken i en soffa.

Den dagen är det idag.

Det står små "granar" runt  mitt hus och jag försöker få till den sista julkänslan.

När systers man kallar mig för mini-Ernst känner jag att jag nog lyckats ändå.

Lyckats lite med julkänslan.

Min bror går i pyjamas hela dagen och jag älskar att det är precis just  så.

Så fritt, så avslappnat och ändå så fint så fint.

Och barnen, ja de spelar mer spel än de klarar av, de skrattar så luggarna hoppar och de springer runt runt i huset tills jag måste säga till med skarp röst att de faktiskt måste lugna sig innan någon ramlar och slår sig.

Typ så.

Så är dagen idag.

Nu ska jag lägga mig i en soffa och se på fotboll som egentligen inte intresserar mig alls.

Men soffan är skön och fotbollen är på så det blir en sån dag idag.

Hela långa dagen.

Ta hand om er.

Dan före dopparedan.