När jag vill skaka av mig

Jag vet att jag inte ska ta in det.

Det negativa.

  Det som helt enkelt inte känns rätt.

Jag vet det.

Men det är svårt.

Så många gånger gör kroppen och själen som den alltid gjort

 förut.

Innan.

Innan jag lärde mig själv tänka rätt.

Så när jag nu helt plötsligt från ingenstans får en dag då allt känns tyngre, svårare, mer ensamt och mer skakigt än annars.

Jag ska skaka av mig den här känslan tänker jag.

Jag tar djupa andetag för mig själv i badrummet innan familjen ska in till stan.

Skaka av dig.

En känsla är bara en känsla.

Skaka.

Slappna av i dina axlar.

Snälla.

Inne i staden går jag runt bland de sista prasslande löven och nakna träd.

Tankarna finns där med mig.

Inuti.

Skaka.

Kameran är med som ett filter på promenaden.

Men det är de här dagarna som gräver.

 djupare.

under ytan finns ännu mer.

Jag är en bra tjej med ett fint hjärta och jag vet det ju nu.

det är rutin och gammal dålig självkänsla som bubblar upp och försöker ta över.

de skuggiga dagarna.

Bara de skuggiga dagarna.

Jag är en bra tjej med ett fint hjärta.

med en tuff tid, en tuff start.

jag lär mig låta det gå.

Och mina skuggdagar är över nu.

Jag skakar av.

Skakar av mig.

Andas säger min själ till min kropp och jag lyder.

Jag har ingen tid att passa och ingenstans jag måste vara.

Bara andas säger min själ till min kropp och jag lyder.

Jag saknar vänner att bjuda hem.

Mer idag än annars.

Måste skaffa nya Fler.

Måste göra det som känns bra.

Bättre.

Andas.

Skakar.

Kramar ett barn och har en varm hand runt min nacke.

Han vet.

Han känner mig.

Han kramar mig och kysser min nacke.

Jag älskar dig säger han.

Vet du det?

Jag nickar.

Livet.

Och ja Pms snart.

Kan oxå ha något med skuggiga dagar att göra.

♡