Lycklig

Är vi lyckliga nu?

Så sjunger en av mina favoriter.

Ulf Lundell.

Han sjunger det med frågande hunger i rösten.

Är vi lyckliga nu?

När han var på Skavlan frågade de honom just det.

Är du lycklig nu?

Han svarade rätt.

Han svarade äkta.

För mig.

-Lycklig och lycklig.

Jag har det bra nu. Jag mår bra.

så sa han.

Han sa sedan något om att Lycka är bara något som infinner sig i små fragment, små små stunder av ens liv.

Lycka är en stund av en känsla.

tex när ett barn föds, när man hittar något man länge sökt.

Lycka är bara en känsla.

 några minuter av ens liv.

En känsla.

Ett tillstånd man befinner sig i.

Och lycklig är man ju.

Jag.

Olika stunder olika tillfällen i livet.

Bra, fint, skönt och emellantid UNDERBART är det oxå.

Men Man ska inte sträva efter LYCKAN på det viset som många gör...

Inte sträva efter perfektion.

Stressen finns överallt.

Hela tiden.

Och med dagens input av allt som finns här.

 här där vi just nu är.

Blir stressen mer.

"den lyckliga sidan"

"det lyckliga livet"

Visas upp överallt hela tiden.

Facebook.

Twitter.

Bloggar.

Alla har det så fint, reser så mycket, bakar surdegsbörd, plockar svamp, äter efterätt varje dag men väger aldrig mer än Marie Serneholt.

De har hus i Marbella och stuga i alperna.

Familjer som är så hela och vackra, utan svek och utan svagheter.

 stressen blir påtaglig.

För om man läser alla statusar och twittringar och slår ihop dem.

Så ser allt bra jävla lyckligt ut.

Nästintill Perfekt.

Men allt ligger ju i betraktaren.

Allt ligger i åskådarna.

Jag vet ju att min granne inte plockar svamp alla dagar hela hösten, men hon visar det på facebook den gången hon gör så.

Jag vet att jag inte är snygg alla gånger jag går till gymet men jag visar den bilden som blev bäst.

Jag vet att min kompis fått idén av sin fonvägg  av sin granne men hon lägger ut den som sin egen kreativa idé.

Och det är vad vi som ser på, vill tro.

som blir verklighet för oss.

Jag väljer.

Jag väljer vad jag vill tro av det jag vill se.

Jag får mail ibland.

Om att folk inte vill veta att jag mår dåligt, att folk inte vill höra om känslosamma barndoms minnen.

Jag svarar att de kan sluta läsa.

De skriver att man vill ju läsa bloggar för att man vill fly verkligheten lite.

Jag svarar att hon får läsa en annan blogg.

Om en annan tjej.

En annan tjej som kanske är lycklig jämt.

En annan tjej som kanske har det perfekt och aldrig har smulor i besticklådan.

En annan tjej.

inte mig.

Inte jag.

Idag ligger jag i soffan med.

Känner mig inte helt ok.

Magen krånglar och huvudet värker.

Hela familjen äter rester och tvättmaskinen fick tvättas om för jag glömde bort den.

Hundarna har bara fått en promenad och jag har inte varit på gymet alls.

Sådetså.

Tack för er som är här.

Som stannar.

Som är lite mer som jag.

Tack.

♡