Don't be like the rest of them darling.

Responsen från igår var magisk.

Jag ler och mina armar knottrar sig.

Ni ger mig så mycket .

mer.

Mer än jag någonsin kunnat hoppats på.

T A C K 

Jag tänker ibland att det inte finns något här.

inget att läsa om.

inget att berätta.

Men så kommer livet.

Och ni.

Livet som varje dag lär mig något,

 ger mig något,

 undrar något, saknar något

 någon,

Livet som bara lever.

Och så kommer orden ändå.

utan att jag vet hur.

Hit.

Jag sörjer inte längre.

Sörjer inte dagar som försvann.

Dagar som jag inte gav mig själv det bästa.

Sörjer inte längre de dåliga val och de dåliga människorna jag tillät mig själv vara med.

Sörjer inte mer.

Jag väljer livet varje dag nu.

Här.

Nu.

Det då var inte jag.

Jag ser på mig själv och säger.

Det var inte du.

Inte du nu.

Och jag andas lättare nu.

Jag lever bättre.

Gladare.

Jag andas lättare nu.

Och så känner jag vad jag saknat.

Människor som er.

Som mig.

Människor som oss.

Och kommer på.

Att jag behöver inte sakna mer.

Ni finns ju här.

Jag har hittat er!!

Och så tänker jag att en middag hade varit bra,

Alla vi tillsammans med allt vi kan ge till varandra.

Det hade varit bra.

Tänker jag.

Och så tränar jag lite, dricker kaffe och cola light och hoppas att huvudvärken ska försvinna.

Jag målar en liten bit av väggen inne på kontoret och jag tvättar några maskiner tvätt.

Jag väntar på ett telefonsamtal och jag mailar nya människor.

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck som sjunger om havet och jag har en längtan i mitt bröst.

En längtan.

 och en lycka.

Tack!!!

♡