onsdag 10 oktober 2012

livet i tid

Jag tänker att det vore fint om vi kunde.
Som i filmen.
Ge tid från varandra till andra.

Dela upp. 

Dela lika.

Ge till dem man vill ge tid.

Han springer mot sin mamma i filmen, för att hinna fram.
För att ge henne mer.

Tid att leva.

Om man rör vid varandra på ett speciellt sätt så för man över tid.
Från mig till DIG.
Men det går inte.

Han kommer fram precis när sekunden rinner ut.
När tiden tar slut.
Och hon dör i hans famn.

Men jag tänker att det skulle vara bra.
Vara fint.
Om det gick.
Idag skulle jag ge en del av min tid till honom.
Han som rörde runt i mitt inre igår.
Men det går inte.

Så jag lovar mig själv och honom att ta hand om mig själv så bra jag bara kan.
Och jag ska hålla mitt löfte.
Ta vara på min tid.

LIVET.

Ta hand om det.

.

KRAM




10 kommentarer:

  1. Så fint, så fint...visst berör han...så mycket...det går inte att släppa!

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Så fina ord. Och så viktiga. Och så svåra. Kramar ♥

    SvaraRadera
  3. Galet vackert skrivet.....hade ingen aning om hans blogg. Det blev alldeles for mycket for en hoggravid Barbamamma! Kan inte sluta bola!!
    Tack for att du delade med dig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ♥♥♥ visst är det galet. höggravid eller ej. jag gråter fortfarande här inne. ♥
      Ta hand om dig Linda!
      KRAM

      Radera
  4. Vad fina ord du skriver! Jag kollade oxå hans blogg men klarade inte läsa färdigt..
    Kram Suss

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej man klarar inte hur mycket som helst. hemskt. ont.
      Men vackert ändå

      KRAM

      Radera
  5. Tiden...tänk om den verkligen gick att dela...!

    Tänkvärt hemskt fint sorgligt

    Gonattkram ANna

    SvaraRadera