hon gör mig galen

Hon som bor här i mig.

Ibland.

Galen.

Ni vet vad han sjunger va?

Ulf Lundell.

"jag borde se åt ett annat håll, men mitt hjärta följer varje steg.

Jag är en dåre som aldrig lär..."

sjunger han, som jag skulle sagt det till mig själv.

För trots att jag ibland är så trött på mig själv, arg eller ledsen.

Och glad.

Glad med.

Inte glömma glad.

Är det ju mig.

Mig jag har har att vara med.

Alltid.

Och det är väl på tiden att börja gilla lite till.

Trots att hon gör mig galen.

Ibland mer än annars.

"hon kan bli min frihet, hon kan ta mig ut härifrån"

Så hon får stanna här.

Hon som bor där i mig.

Och jag läser om någon som hamnar i svacka.

Och jag minns min höst igen.

Förra årets höst.

Och tänker att jag har så mycket att säga till henne.

Men det går inte.

Då tror de väl att jag är galen på riktigt.

Och så illa är det ju inte.

Väl?

;)

Galenskap kan vara bra ibland.

Till viss del.

Som när man går upp klockan halv sex för att hinna träna styrke innan barnen ska till skolan, för att sedan ta ett spinningpass klockan 8.10 när de är i skolan..

Det är ju lite bra ändå.

eller hur?

Kram