bara jag

Jag.

ingenting har jag att skriva om.

Egentligen.

Så jag bävar för att sätta mig här och klicka mig fram till ord som kanske ingen vill höra läsa men gör det ändå.

Skriver.

När jag var liten var jag aldrig riktigt snäll mot mig själv.

Trodde aldrig riktigt på mig själv eller min förmåga.

Det sitter i.

Ibland mer än andra dagar.

Det tog ju nästan ett halvt liv för att hitta hit.

Och ändå är jag inte riktigt framme än.

Kanske aldrig kommer dit. ?

Jag önskar jag kunde minnas vad jag drömde om då som jag inte trodde mig kunna få.

Jag önskar att jag kunde minnas vad jag saknade där som jag kanske har nu och här.

(För det vi har idag drömde vi ju om innan.)

Jag börjar tror på mig själv.

Börjar sakta vara snällare mot mig.

Det ska man alltid vara tror jag.

Men det tar ett tag att lära om.

Lära nytt.

För fortfarande tvekar jag mer än jag borde.

Fortfarande tänker jag att nej det där kan jag inte lika bra.

Lika bra som vem?

Vet inte.

Så idag är en dag så jag tvekar och undrar vad jag har att komma med.

Egentligen

.

Men så får jag ett mail av en tjej som jag inte känner men känner ändå.

hon säger att hon tycker om mig här.

Att hon läser vad jag skriver och att hon tycker om precis det.

Då känner jag att kanske snälla jag.

Tyck om dig själv och tro på dig.

.

Det finns ju andra som gör det.

.

Och hjälp vad glad jag är för det.

Kanske så glad och varm i hjärtat att jag inte kan hitta ord.

Ord som beskriver vad jag vill ha sagt.

Så idag blir det inte mer än detta.

Bara jag.

KRAM