tystnad

Ja det är konstigt hur tyst det blir när gäster far hem igen.

Tyst.

 Idag har jag en dotter som är med kompis och två söner som spelar spel i en soffa full med kuddar.

Och jag sitter här.

Med grå mjukisbyxor och rufsigt hår.

Jag borde säkert göra massor av annat.

Som att tvätta.

Kanske packa.

Sortera.

Men jag sitter här.

Och ser på bilder från igår och lyssnar på texter som får min själ att vibrera.

Jag kan inte låta bli att fundera heller.

På om de som jag tycker så mycket om i bloggvärlden.

Den här världen.

Om jag skulle vibrera i själen om jag kände dem på riktigt.

Om jag fick ha djupa samtal om livet och nästa gång kunna prata så ytligt tramssom det bara går.

 Ändå bara känna ja.

Kan inte låta bli att fundera.

Om dem jag tycker mest om här hade fått mig att må ännu bättre där.

I den riktiga världen.

I livet.

Jag tror det.

Jag sitter här ett tag till.

Sen tar jag och rycker upp mig.

Dricker en kopp kaffe och tar en promenad.

Tvättar en tre maskiner tvätt och plockar fram kläder som ska med på resan.

För Italien liksom.

Snart kommer vi.

Och vi kommer falla handlöst för dig det vet jag.

Italien.

Kram