Augustis sista dagar

Det är nånting i min kropp och jag sjunger med den.

Jag försöker hitta vad det är men vet inte vad.

Bara en känsla som gror.. 

Så jag sjunger med den.. dansar till den.

För att sjunga och dansa tillsammans istället för att fundera sönder tanken om varför det känns så här just nu.

Ett glatt vemod?

Konstig känsla och jag vill inte rota i den.

Tror att det är sommaren som går,

som dör och lämnar Augustis sista dagar till mig.

Jag skulle kunna ge er en miljon ord men vet att inget av dem är något att ha.

Idag.

Augustis sista dagar får mig att gråta ibland.

Augustis sista dagar.

En vän skickade en låt till mig förra hösten.

Den spelas om och om idag.

Om att sitta på en brygga i en hamn någonstans och bara se på när skeppen rulla in, och se dem rulla bort igen.

så känner jag idag.

Sorglig och glad på samma gång.

Precis som vanligt alltså.

Jag tänkte jag skulle blogga i morse, om något helt annat, inredning och hus och allt som alla andra bloggar om.

Men jag hann inte då.

Så bilderna jag tog funkar inte alls till detta.

men det är typsikt mig.

Ni får ta det.

Mig.

Det skulle handla om vardagsrum, om att vilja byta, fast jag vet att jag inte vill ändå.

Om att hundarna typ lever i vår soffa och jag är tacksam att de inte fäller någon päls alls.

(ytligt jag vet. tacksam ändå)

Det skulle handla om en fråga på howard soffor och om något vet ett lätt sätt att klä om dem?

Och så skulle jag visa en bättre bild på var hjorten jag köpte förra året hänger någonstans.

Att nyhets kvinnan blev med i bilden bjuder jag på.

Det var det som skulle bloggas om idag.

Men så börjar jag ändå fel och säger att jag är lite ledsen.

ledsen för att Augustis sista dagar är här.

Nu.

Kram