solsaknad

En gång sa jag att jag skulle sluta.

Sluta oroa mig för solen.

Och ja jag vet att jag kommer få sol i Italien.. men ändå.

Jag har en liten liten grop inne i min kropp som är ledsen.

Som saknar sommaren.

På riktigt.

för här är den inte.

Här har den inte varit.

På länge.

Barnen badar i poolen ändå.

Jag dricker Mojito ändå.

Vi grillar, vi pysslar, vi väntar..

och väntar.

För i min kropp bor det en sommarflicka.

En sån tjej som vill ha solen då den är som hetast.

Då man vill dricka iste med tusen isbitar i glaset.. då man vill sitta på poolkanten med fötterna i vattnet och vifta med handen framför ansiktet och pusta om att det nog är väldigt hett idag.

Hon bor där inne.. hon som längtar efter saltvatten slitet hår (nej inte på riktigt just så men ja ni fattar..)och sand som följer med hem från stranden.

Jag längtar efter de där dagarna när vi packar hundra väskor och kylväskor med oss till havet och stannar lääänge, de dagarna när vi inte behöver gå hem för solen värmer till efter fem och vi har allt vi behöver just där.

De dagarna.

De saknas jag.

Och idag.

Idag ligger regnet i luften, jag körde med torkarna på till gymet i morse.. och allt ser grått ut när himlen är såhär.

Jag vill att himlen ska se ut såhär.

nej hallå.

Himlen sa jag.

Varför kollar alla bara på pojken med den sköna frisyren :)?

haha.. det var den här bilden som kom upp när jag sökte blue skies.

Ja men där ser man!

Men jag..

jag har en yngste sons rum att ta tag i.

Han vill ha skrivbord nu.

En stor Lackhylla måste ut.

(jobbigt redan innan)

Och in ska lite annat.

(mycket annat)

Så ja ..

jag tar tag i det.

Ni då?

Kram