Häxor, finns dem?

Det bor en bitterfitta i mig. 

fult ord det där jag vet..

så kanske inte just det.. men i alla fall en häxan surtant.

Ibland.

det konstiga är att jag vet när hon kommer visa sig, vet det men utsätter mig ändå för vissa möten..

i förhoppning.

Om att de ska ha ändrat på sig, ändrat sitt beteende eller sin fullkomligt ofattbara syn på sin familj och sina vänner.

   

Så jag vet.

Att då jag ännu en gång utsätter mig själv för dessa möten, de som jag hoppas ska vara bra, de som jag tror trott man måste och borde ha..

det är då hon kommer fram.

Häxan surtant.

Men faktiskt ju mer tiden går och jag förstår.. så ger jag mig själv rätten att tycka som jag gör, jag ger mig själv rätten att tycka annorlunda och se på saker på mitt sätt. Ett annorlunda sätt för dem.

Men mitt.

För nu.. med mitt nuvarande JAG så vet jag att det finns så många fler som faktiskt tycker om jag, och att de krav jag ställer på kärlek, vänskap och familjeförhållanden faktiskt är fullt rimliga.

I många andra familjer är det precis så som jag önskar att det var och inte i närheten av det vi har haft.

Vänskap och kärlek.

Den är stor, borde vara störst.

Alltid.

Med det är dem som framkallar den där surtanten i mig.. det är dem som inte riktigt vet vad kärlek är, inte kärlek på det sätt jag tycker det ska vara.. inte på det sätt de ser på det i alla fall.

Det sorgligaste i det hela är väl just det.. att de faktiskt fortfarande tror.. att det är vad de faktiskt gör..

älskar.

Fast de har inte en aning.. ingen aning om hur det fungerar egentligen.

Själv jagade jag bort den där häxan.. med just det ja..

KÄRLEK.

alla bilder min pinterest

Så gör det idag.

älska mer än igår!!

KRAM