Vet inte faktiskt.
Inte vart jag vill eller vart jag ska.
Nästan inte vad jag kan.
Eller lite lär jag mig.
Har jag lärt mig.
mycket vet jag och mycket kan jag.
Men vad vill jag?
Vart ska jag?
Trodde ju att jag kanske skulle sluta söka och sluta undra när förra årets kris försvann.
men det var inte krisen.. det var jag.
Det var jag och livet.
Så frågan står kvar.
vem är jag?
Det liksom ekar i huvudet.
vem är hon som ser tillbaka i den smutsiga spegeln?
Vem är hon, vart ska hon? vad vill hon?
Jag vill så mycket och ändå ingenting.
Vill inte längre vad alla andra vill.
Ger jag mig själv vad jag vill ha?
Eller är jag bara fortfarande som de andra vill att jag ska va?
Kanske själen vet mer än huvudet orkar fatta.
Jag kan inte stå naken framför allt,
kanske aldrig.
Kanske själen kan men inte jag.
Och vi slåss.
I mitt inre.
Hon och jag.
Hon vill och gör när jag bara gömmer och förstör.
Hon i den spegeln...
KRAM
Sitter här framför kaminen och läser din fina inlägg idag. Det är natt och jag kan säga dig att det där skulle kunna vara jag. Så mycket som stämmer och så många frågor. Jag bara låter livet flyta på..just nu känns det enklast. Men jag tänker tankarna <3
SvaraRaderaKram Anna
tack fina du!
RaderaFör att du finns och liksom är som jag ;)
Kram!!!