hörde du var tillbaka

Jag hörde du var hemma igen.

de säger så när jag åker dit där jag en gång bodde.

Jag bodde där när jag var barn.

Hemma säger de.

Jag är inte samma som då.

Jag vet du tror det men så är det inte, skulle aldrig kunnat vara så.

Tiden går, även om jag bor där eller här.

Åldern, tiden, livet.

Jag kör på gator jag cyklat på så många gånger.

Jag ser människor i mitt inre.

Jag har tänkt ringa dig hundra gånger.

De säger så när jag åker dit dr jag en gång bodde.

Jag bodde när jag var barn.

Ringa mig säger de.

Jag är inte samma som då, inte på långa vägar men jag är ju fortfarande jag.

Den som cyklade där, som gömde mig för mamma bakom kullen när jag hade en cigg i handen.

Jag är fortfarande hon som hoppade ut från fönstret för att möta Tobbe i kvarteret och prata med honom tills solen gick upp.

Hon.

Jag är fortfarande hon som cyklade hela vägen till Munktorps badet med bara ett linne i stekande solsken och som fortfarande kan ana ränder från den hemska solbränna.

Hon.

Jag har tänkt på dig så ofta.

De säger så när jag åker dit där jag en gång bodde.

Jag bodde tills jag var 18.

Tänkt på mig säger de.

Jag är inte samma som då.

Nej.

Men vissa av er vet nog ändå vem jag är.

Vissa såg mig under allt annat.

under blekta levis jeans och för mycket mascara.

Under höga skratt och under champion tröjor.

(jo det var hett då ett tag i shit you not)

Vissa såg mig.

Vissa kanske fortfarande ser mig.

och jo jag tänker på er med ibland.

Och ja jag tänker att jag borde ringa er ibland.

Och ja ibland råkar även jag säga att jag ska åka hem.

Men bara ibland.

Hemma är ju ändå där mitt hjärta är.

Här.

Och där.

KRAM