hjärtat sitter utanpå

Det slår inte som det brukar slå.

Men det slår fort fort fort.

Som om det hänt något jag ännu inte vet om.

Som om det ska ske något stort och jag kommer bli tagen med storm.

Jag känner hjärtat bultar, hela vägen upp i halsen.

Jag måste dra djupa andetag och andas sakta, måste känna efter och försöker förstå.

Men ingenting går.

Jag hittar inte svaret på mitt bultande hjärta.

Kanske är det bara livet som säger hej.

Ta mig, gör något galet bra av den här dagen.

Se din nära i ögonen.

Mena vad du gör och säger.

Kanske är det bara hjärtat som talar om för mig att leva idag.

Idag och i morgon och alltid.

På riktigt och på allvar.

det är en bra känsla.

Nästan som den jag hade när den där killen på gatan skulle svara på frågan om vi skulle bli ihop eller inte.

Ja eller nej.

Och mitt hjärta visste redan att det skulle bli ett ja.

Att vi skulle hålla handen och kanske för första gången låta tungorna mötas.

Ja en bra pirrig skön känsla.

Trots att hjärtat bultar fort fort fort.

Livet.

Ni fattar det va.

Här och NU!

Och idag.

Idag fyller min vän år.

33.

Vi var bara 19 när vi träffades.

19 och vi trodde vi visste.

Visste vad livet va.

Ingen jävla aning hade vi.

Ingen alls faktiskt.

Men idag ANNA är det din dag.

Och jag hoppas den blir UNDERBAR och att ditt hjärta oxå skuttar några gånger under dagen.

Ta hand om er därute.

KRAM