som andra förväntar sig

Är jag den jag är bara för det?

För att det är den jag är som de andra förväntar sig av mig?

Oj blir knepigt att förstå sig på mig ikväll kanske..?

Men visst undrar man emellanåt.. vad som format oss.. och vad som hela tiden formar oss.

Som gör oss till dem vi är och får oss att göra det vi gör.

ja vi gör det ju själva jag vet.

Men livet har en tendens att liksom lura med oss på vägen.

Man räknas vara så mycket mer än man ibland klarar av..men även då orkar jag inte visa att jag inte klarar av det för att jag inte orkar med ifrågasättningen som kommer som ett andra kapitel på en gång man gör något annorlunda mot vad man brukar.

Jo jag är snäll, men det betyder inte att jag alltid orkar ta hand om din hund när ni reser bort eller att jag alltid måste skratta åt din mans skämt.

Jag tycker inte alltid samma sak.

Jo jag är glad av mig, men det betyder inte att jag måste le precis hela tiden och alltid och jämt.

Även om det skulle vara underbart att gå omkring som en pårökt hippie i en värld fullt av rosa underbar glädje hela tiden.

Och nej när jag inte är sådär som du minns jag var.. betyder det INTE att jag inte är jag.

JAG.

Finns alltid här, vore trevligt om någon ville tycka om mig även då..

även då jag gråter, skriker, lyssnar på destruktiva texter eller bara asgarvar åt nån ful snubbe på Youtube.

Ni fattar?

Nu ska jag sova,

så jäkla trött.. jag ska springa kl 6.00 i morgon bitti.

Idag säger mina fötter NEJ till det så jag tänkte att det är bäst jag vilar dem.

Mycket.

Länge.

Från nu till 6.00 i morgon alltså :)

KRAM