Ramona och hennes mamma.

Jag är tillbaks lång tillbaka ännu en gång..

Jag minns doften av våta löv, minns pizzeriorna i varje gatuhörn.

Och där uppe vid balkongen där bodde Ramona och hennes mamma.

Hon var späd och bräcklig med mörkt kort hår.

Hon lyssnade på Ulf Lundell..högt och sjung med i refrängerna.

Hon var så snäll hennes mamma, så omtänksam så varm.

Hon luktade tvål och cigaretter, hon var glad och snäll hennes mamma.

Och en sak har jag lärt mig.. att jag fick mönster redan då..in i själen, på mitt hjärta.Köket direkt till höger i hallen, två stolar på balkongen..längre bort bodde Tomas med sin mamma..

Men här bodde dem.

Ramona med sin mamma.

Jag undrar om de hör mig..

Det var länge sen nu, det var länge sen jag var där, 

Långa samtal runt köksbordet i hyreshusets hjärta.

Hon var vacker hennes mamma..

i hjärtat rakt in i själen.

Bara några ord som ramlade ur mig idag.. vissa saker får oss att minnas.

I dag var det Ulf Lundell som fick mina tankar att minnas dofter från min barndom..

till Ramona och hennes mamma.

Jag minns henne väl, tyvärr är hon borta nu.

Men kanske hon hör mig någonstans.

Kanske.

Eller barndomsvännen Ramona själv.

Minnen alltså.

Jag har sprungit en runda.

Nu tror jag soffan kallar, soffan en god bit mat och ett glas rött.

Ni?

K R A M