och så minns jag

Nästan alla gånger då vi åkte till vår hemstad så minns man saker,

människor och plaster.

Det knepiga är att jag ju aldrig bott där som vuxen alls.. så jag kan inte minnas mer än barndoms saker..

det räcker att vi kör förbi min gamla skola så minns jag när de avbröt min lunch en gång i 5:an för att meddela att syrran fått en gardinstång i huvudet och måste till sjukhuset.

Det räcker att jag går förbi JC inne i "stan" så minns jag när en galning till kompis på en mycket ung och dum tonårsfylla sparkade sönder just det skyltfönstret men liksom tappade balansen och slog ner sitt eget ben i de sylvassa kanterna runt fönstret.. aj aj aj.

Det räcker att jag ska köra till min systers nya lägenhet och märker att det är på samma gata som Ullis bodde..

då minns jag hur duktig, faktiskt inte bara duktig utan helt och hållet GRYM hon var på att lira luftgitarr i bara tischa och trosor och rufsigt hår.

det räcker att åka till Konsum så minns jag hur jag och min gamle vapendragare Tobbe brukade cykla till Konsum tillsammans för att berusa oss i gott godis, en läsk eller en häftig tidning till tv myset som vi ofta hade hemma hos honom och hans pappa.

det räcker att jag kör förbi Kabbeskolan så minns jag alla mina smygande rökpauser under bron, jag minns moppe pojkar som vinkade till mig genom klassrums fönstret när de kom lite sent till lektionen.

Jag minns matlukten som alltid luktar likadant i alla skolor i hela Sverige i korridorer runt om detta land...

Jag minns lärare som aldrig förstod hur mycket tuggummi de egentligen skulle behöva för att ha rätten att stå så nära.

Jag minns tjejer som svimmade på biologi lektioner och killar som sparkade in skåp.

Jag minns sura coola tjejer som var äldre än jag som tittade snett om vi gick i fel korridor, minns killar som tyckte det var ganska mysigt.

Jag minns Jonas i min parallell klass och jag minns hur Martin solade solarium tills han fick ögonskador...

Jag minns Fredagar då vi fick väskorna fyllda med folköl och som vi gömde bakom en sten i Munktorp.

oj oj oj vad jag minns.

Det räcker att jag kör förbi klingas så minns jag hur mamma tog mig dit på extra fina mysiga dagar för att fika på "halvor" och hallonsoda.

Jag minns spets dukar och studsiga soffor och att jag aldrig lät mamma sitta kvar så länge som hon ville.

Det räcker att jag går förbi Folkets Hus och då minns jag hur jag brukade ta min yngsta syster med dit på Fredagar och fika i deras restaurang, minns hur hon vägrade dricka i glas och hur hon fullständigt slibbade ner hela flaskan med sin lilla muns innehåll.

Minns hur hon log, hur hennes små lockar korvade sig runt hennes lilla ansikte.

Ja det behövs bara en resa till min mammas stad så minns jag så mycket.. trevligt att minnas.

Nu ska jag planera nyårsdukning och sen jobba.

Fan skulle behöva springa med.. tiden alltså.. tiden ..

KRAM!