texter, tankar och beteenden.

Godmorgon!

Nu har stormen lugnat ner sig, ett träd har rasat i vår trädgård och några trädgårdsmöbler är på fel plats sen innan stormen kom.

Nu är det lugnt igen.

Barnen är hemma med mig idag, studiedag och vi planerar att bara hänga här hemma och eventuellt dra en runda till Andys lekland och åka lite livsfarliga rutchkanor.

Men innan det.. när jag var och såg Melissa Horn i Malmö.. ja att hon var helt magisk och att hon är så söt så man dör en aning det har jag ju redan nämnt..

men hon sa några kloka ord mellan låtarna och en av gångerna pratade hon om hur mycket lättare allt var när man var liten.

är det så?

Kanske.

Finns inga bekymmer då, eller om de fanns var de så små.

Nu är vi vuxna och allt är så allvarligt och livsfarligt och man ska vara så duktig och veta så mycket och bra.

Men ändå lyckas man träffa människor som är som småbarn ändå..vuxna människor då.

För att det fortfarande finns de som medlar sina frågor eller får andra att tala om för mig hur de mår eller vad de känner istället för att ta det med mig personligen.. allvar??

Jag finns ju här och nu är jag ju vuxen.. borde inte livet vara lite schysstare då?

Eller är det bara så att man inte gör så med mig.. ? man säger inte till mig hur det är och man tar inte mina ord på allvar när jag säger tex förlåt?

Och nej ingen fara med mig.. men ibland blir jag matt.

Och då håller jag med Melissa Horn.. det var enklare när man var liten och bara kunde skicka sin kompis  att göra slut med dem man inte tyckte om.

:)

Nu ska jag städa och tvätta och allt sånt .

ta hand om er!

KRAM!