livet

Godmorgon!

Hur har ni det idag?

Onsdag.. mitten av veckan och snart, snart är det helg igen.

Vad hittar ni på då?

Jag pratade med en väninna igår.. vi pratade livet i allmänhet och hon har problem med sin man.. de är nog på väg att separera..

ångest?

Ja hjälp det är läskigt att se alla som liksom växer ifrån varandra... 

blir rädd för mitt eget liv med då.. för när man börjar analysera allt är det lite läskigt.. hon talade om hur hon ändrat på ditten och datten under åren och att de sakerna plötsligt kommit upp till ytan igen.. saker hon faktiskt tykcker om att göra men hon liksom slutat med bara för att killen inte gillar det.

Nu älskar ju jag min man och ska inte separera men jag fick ytterligare en tankeställare..

och ja klart jag vet att vi ändrar oss allihopa.. man kompromissar liksom.. och det är ju bra.

Men helt och hållet ändra på sig?

Ska man det..? är det ärligt och äkta då?

Är han tillsammans med den man är då? eller bara den man tror att han vill att man ska vara?

Och ja.. samma sak åt andra hållet.. han har nog slutat med en del saker för min skull.. eller hihi nej det har han inte.. snarare börjat med saker för min skull.. inte slutat.

Jag är och förblir nog den som är "mest" alltid.. vill mest, kräver mycket och vill ha roligt helt enkelt.

Och nu när jag gick igenom min "kris" eller hur den nu ska uttalas.. så kom ju ganska mycket fram.. och då även saker som just min kompis pratade om.. om att liksom tappa bort sig själv på vägen.

Jag tappade bort mig själv någonstans på vägen när jag inte hade tid att uppmärksamma det..

och när barnen nu är så stora och man har skaffat alla jobb, köpt och byggt hus, startat egna företag, rest och planerat.. jagat och fixat.. när det liksom lugnat ner sig nu.. nu när man kan stå stilla och se på allt.. då undrade man helt plötsligt var man var.. vem man är och vart man ska.

Jag ska stanna här men jag vill ta vara på allt hela tiden.

Så vi måste ta hand om varandra.

Nu.

Säg vad du menar och tyck vad du säger!!

KRAM!