måndag 10 oktober 2011

föda barn

Tycker det är dags för det nu..
att föda barn.
Ja nej självklart inte för mig själv.. men för min kära syster Petra.
Jag drömmer att hon får en flicka med massor av hår, nästan svart och lite lockigt.
Stina heter hon.
Jag är redan kär i Stina!
Så ja kan hon inte komma nu lilla Stina så att jag kan komma upp och hälsa på och snusa bebislukt, hålla små små mini tår i min hand.. hålla i ett tungt sovande huvud och se på en mun som grimaserar helt ovetandes.
Åhh ja Stina kom nu!

galen bild eller hur??!!

Det är min systers första barn.. jag är avundsjuk på vad hon har framför sig.. avundsjuk på den totala helt och hållet största kärleken som hon är helt oväntad inför.. för man kan inte veta hur kär man blir i sitt barn. hur stolt man blir och hur den totala lyckan infinner sig i kroppen när man ligger där.
Man ligger där i en ful ganska hård säng med lakan som det står kommunens namn på..man har inte en fin frisyr, man är lite lagom hes efter att ha gapat lite under förlossningen, man har på sig en ful gammal "särk" (som man väldigt snabbt byter ut mot sina egna mjukiskläder) som är öppen i ryggen, och med trosor på som de fått låna av lasarettet, vilket ju betyder att de är stooora.. så stora att de liksom når upp till tuttarna och ner till knäna på samma gång, men tycks ändå sitta ganska hårt!??

Ja där ligger man och är fullkomligt KÄR, med den lille lille bebisen i famnen.. den man inte kan slita sina ögon ifrån.. den som är finast i hela världen.. den som luktar så gott och som är så len och söt och fin och vacker.. och ja helt UNDERBAR.

Jag är avundsjuk på det mötet de står inför.. för de har ingen aning.. nej ingen som helst aning.. och hjälp vad lyckliga de är snart!
Ja klart de redan är men ni fattar ju! :)

Sen kommer ju allt annat med.. amningen som det tjatas en hel del om.. vårtan hit, vårtan dit, bebisen bestämmer .. mata igen och igen., ingen napp, nära bara håll bebisen nära och låt den äta upp dig helt och hållet, tills vårtorna blöder och tills du inte sovit på 5 nätter i sträck..
oron för den lilles sköra liv.. rädslan för sin egen mage som liksom ser ut som Shrek när man ser sig i spegeln..och rädslan för att kissa.. går det? gör det ont? HUR ont? kan man bajsa? eller ramlar det ut något mer om jag tar i nu?
Haha ja allt det.. nu börjar ett nytt liv för min syster och jag är såå glad för hennes skull.. för deras skull.
Sen hoppas jag att hon köper en bra kräm till sina bröstvårtor, att hon sover lite när bebisen sover och att hon inte behöver oroa sig så mycket.. för det blir bra det blir bra.. det här kan hon!

KRAM!


4 kommentarer:

  1. Hahaha! Vad rolig du är. Det är som du skriver, helt fantastiskt att få träffa den där lilla som man längtat så efter. Jag minns min första reaktion va mest förväning, lite så där " Hej, hej, trevligt att träffas. Vi tänkte ta hand om dig nu i några år framöver. Känns det ok?"
    En sak som jag önskar att jag gjort och det kanske är lite märkligt men jag önskar att jag filmat min förlossning. Jag skulle så gärna vilja uppleva den igen nu när man glömt smärtan. Känslan och kraften i att föda barn är ju oslagbar. Grymt. Hälsa systern!

    SvaraRadera
  2. Ska hon heta Stina eller va det de du drömde att hon ska heta? :)

    SvaraRadera
  3. Stina blir det! jag kom på namnet och syster med mannen gillar det.. så nu hoppas jag verkligen att hon kommer ut och ser ut precis som den Stina jag väntar mig.. med bus o mys i blicken.. en tjej som tycker om att äta sand i sandlådan och sätta upp håret i fina tofsar! :)

    SvaraRadera
  4. åhh ja man kanske skulle ha filmat det hela.. :) men hjälp vad läskigt samtidigt.. att se sig själv... men det är som du säger för jag minns liksom inte allt.. ändå har jag ju gjort det TRE gånger nu .. oj ojoj.. jag hälsar systern!! KRAM!

    SvaraRadera