ABORT?

Hej!

Jag har en kompis som skall göra en abort.

ämnet är ganska svårt eller hur?

Vad tycker man.. hur ställer vi oss?

Jag har gjort abort så jag vet ju att jag kanske inte ska tycka något alls om detta egentligen.. för jag kanske redan ställt mig på den sidan av ämnet där jag hör hemma.?

Men jag vill ta upp det i alla fall..

jag gjorde en abort när jag var ung, typ 19 ( ja jag vet jag var ung när jag FICK barn med men i alla fall)

Den gången var det en graviditet som blev till under ett struligt förhållande med en kille i Florida, men där jag faktiskt åt p-piller så jag var ju skyddad .. trodde jag.

Jag trodde fel.

Abort.

Den andra gången var jag äldre.. det var för ca 2-3 år sedan..

jag hade fått våra tre barn, vi planerade inte för fler och jag hade en hormonspiral inne!!

Ja jag vet det är helt galet.. typ inget fungerar på mig..

När jag satte in den spiralen så bad jag till och med min sköterska att jag skulle ha det som hon visste fungerade bäst av alla saker hon hade att erbjuda.

Hormonspiral. Gravid.

WTF!!!??

Det var ett jätte tungt beslut och när jag nu vet vad det är man gör.. 

vad det är man FÅR om man fortsätter en graviditet så var det så mycket svårare än den första gången.

Jag var skit arg på allt och alla.. tyckte inte att jag förtjänade detta!?

Men samtidigt.. tänk så orättvist det kan vara.. andra försöker och försöker om och om igen och ingen bebis kommer.. och så har vi mig.

Jag ringde som en galning till kvinnokliniken.. ville ha en tid trots att det var Lördag.

Jag ville inte att det skulle gå någon tid.. ville inte att något skulle växa.. inte hinna "bli något"

När man kommer fram till ett sånt beslut är det inte lätt att vara normal.. inte för mig i alla fall.

- när du tar den här tabletten så vill vi att du är medveten om att du från och med nu avbryter det som nu växer i din livmoder, det vill säga ert barn.

GHAAA!!!!! Ja jag fattar.

Jag tog tabletten.. fick lektionen i vad som skulle ske hemma sen när jag skulle göra det "resterande" 

åkte hem och mådde så jäkla dåligt.. men detta trots att jag visste det var rätt för oss.

Jag var arg med.. arg på mig själv.. bestämde mig för att jag nog alltid skulle ha plastfolie inlindat runt mitt kön resten av livet för här kan man ju inte skydda sig inte. :(

Jag fick ont hemma.. skitont faktiskt.. men det gick bra och efter någon vecka fick jag gå på återbesök och lämna ett nytt gravtest.

Ej gravid.

tack.

Men nu till den stora frågan.. tack?

Nu är ju mitt fall lite mer "oskyldigt" än vad det faktiskt är idag.. tjejer och killar i "knulla runt åldern" använder ju aborter och dagen efter piller som preventiv medel!

(nej inte alla jag vet men de finns det vet jag)

Galet fel tycker jag, ät p-piller, ha kondom, linda in er i bubbelplast.

Haha.. jag vet men ni fattar va?

För abort är inte kul.. inte lätt.

Inget du vill göra.

Jag har ett annat fall med.. där vi efter att min man "knipsat" sig har sex med kondom.. den går sönder!!!

Ja jag vet.. vad fan är oddsen på DET?

Och vad som händer??

Jo jag blev gravid.. men visste det inte förrän jag fick ett missfall en morgon ute på landet en sommar..

så ja jag säger bara...passa er. 

(sperman kan vara "aktiv" upp till ett år efter en sterelisering)

Jag har en kompis som skall göra en abort i morgon.. hon mår så illa så jag kan knappt prata med henne,

hon vet att hon måste och borde och allt det där.. men hon är rädd för känslan.. den som jag just pratat om..känslan över att ta ett beslut man inte riktigt vill.. vara som en gud på ett sätt.. ( ja jag vet jag tror inte på gud men ni fattar va?)

Hon vet att hon kommer må skitdåligt men samtidigt veta att man måste.

Och att hon hela dagen i dag bara tänkt på detta är väl inget att bli chockad över?

Att hon gråter emellanåt för att sedan vara normal igen och så komma på det och gråta IGEN är inget konstigt alls.

Hennes kille finns inte ens med i bilden.. blir svårare då.. så mycket svårare...

Jag finns här för henne såklart men fan vad jag inte vill göra vad hon gör.

Killen fattar nog inte alls.. han hör inte ens av sig trots att jag vet att hon hört av sig och bett om stöd.

Jo han har hört av sig ibland.. men inte nu när hon behöver det som mest.. ganska typiskt va?

Tur som fan att jag finns.. att andra vänner finns.

Jag hoppas hon klarar det bra ändå.. det vet jag att hon gör.. bara så tråkigt när någon mår dåligt.

Jag tror att killen mår dåligt med såklart.. men fan så mycket enklare för dem ändå.

Eller hur?

Så tänk er för alla.. och vi dömer ingen !!

Vi bara lindar in oss i gladpack resten av livet?

Om vi inte vill ha typ 12 ungar såklart.. det kan ju vara mysigt det med :)

Ta hand om er och hoppas ni har haft en FANTASTISK Tisdag!

KRAM!