SYSKONKÄRLEK

Godmorgon.

Jag har ju en hel HÖG med syskon som ni redan vet..

och jag har massor av kärlek till mina syskon men samtidigt har vi alltid tävlat om uppmärksamheten i min familj.

Ja men fatta själva.. är man 7 syskon så får du minsann ta i för att höras :)

Jag har alltid varit den "glada lite tokiga" typen och vi har alla varianter i min familj.. det enda vi helt har gemensamt är att alla vet hur man gör för att synas och höras när det behövs.

Varför jag tar upp ämnet syskon just idag är för att morgonen startade med lite syskonbråk här hemma.

Och jag är en av dem som inte är ett "fan" av att kalla bråken för syskonkärlek..

Blir ledsen.. tycker man ska ge varandra respekt.

Jag försökte tala om för barnen att om jag betedde mig på jobbet som de gör mot varandra.. tror ni att de skulle gilla att jobba med mig då?

Alla tre tittade på mig, sedan på varandra och så ruskade de sakta på huvudet alla tre.

Nej.

Om jag beter mig som de gör på jobbet så skulle jag inte ha något jobb kvar.

Så förklarade jag att de på jobbet har ju egentligen inte någon riktig vikt i mitt liv.. men där är vi snälla.. (jämförelsevis i skolan) men hemma där alla älskar oss villkorslöst där är vi elaka, kallar varandra för fula saker och drar till oss våra saker med hård hand.

Inte ok.

 Jagälskar mina syskon!! men jag önskar faktiskt även där att vi hade en vackrare relation.. jag önskar att vi såg varandra för de vi är, för hur vi lever bestämmer vi ju bara själva.. vi kommer från samma mamma och borde ha starkare band.. vi borde ha för mycket kärlek till varandra så vi inte alls har en chans att vara elaka mot varandra.

Så känner jag och så kommer jag leva mitt liv från och med nu.

Du?

KRAM!