hur glad man blir för uppskattning...

Det är det jag kommer in för att berätta..

om hur glad ni gör mig.. ni som ger mig er tid.. ni ger mig er uppmärksamhet och er tacksamhet..

jag blir helt rörd.. kan inte på riktigt förstå att ni på riktigt går in här och läser vad JAG skriver..

men tänk vad kul det är att ni gör just det och hur kul det är att ni finns!

Jag fick ett mail av en tjej som jag inte alls känner.. som skrev om hur mycket hon uppskattade min blogg.. om hur glad hon blev, hur mycket hon känner igen sig och att hon uppskattar att jag är ärlig.

För det är det jag är.

Jag har vänner som känner mig som frågar mig hur jag kan vara just det.. ärlig med mig själv så här öppet och blottande.

Men det är ju för att de som läser detta känner ju inte alla mig.. de som på riktigt känner mig kan ju förstå allt.. och de som inte känner mig kan förstå det bara för att de inte känner mig.

Eller det är så jag tror.. så jag känner.

Hon undrade oxå hur jag kom på allt att skriva om.. och det min vän har ja ingen aning om.. jag vet att jag sagt innan att mitt huvud är helt proppfullt med tankar.. texter.. frågor och funderingar..

och det är så det är.. ibland törs jag inte skriva allt jag tänker för jag jag tror att ni ska tröttna då.. sluta läsa för att inläggen är för långa ( som just nu jag vet:) så jag kortar ner vissa tankar.. samlar mig och hejdar mig.

Kanske jag inte borde?

Men när hon skrev att hon gillade mitt sätt att skriva på.. hur hon kände igen sig i mina tankar och känslor men att hon aldrig kunnat förklara sig så som jag gör.. då log jag. jag satt här framför datorn och log på ett sånt där fånigt sätt som man bara gör när man är så jävla stolt men samtidigt skäms lite.. :)

Tack för mailet min vän!

Och när vi ändå talar om texter och tankar.. så var detta en av texterna som låg och "skräpade" i min dator.. :

Jag vill något nytt varaneda da’ men är ändå alltid vad alla vill att jag ska va’..

En man sa att det är hösten som gjort mig så här..?

Tänk att denna kyla och de klibbiga löven kommer varje år..

Menar han att det är så här det är.. så här jag mår?

Sen sa han ” –bit ihop det försvinner sen” och han ser på mig.

Bit ihop det försvinner sen.. men det kan inte vara lag..kan jag lita på dig?

Jag vill vara vanlig vad det nu e och jag vill se det alla ni ser..

Jag vill att du ser på mig för den jag e, men vet inte vem  jag är

 eller om jag mår bra så här..

Jag längtar bort men vill va kvar…jag vet ju allt som jag har.

Det betyder allt för mig och jag vill stanna här,

 men jag vill veta vem jag är…

Jag minns inte hur jag är när jag är bra..

minns inte vad det var jag sa

Men jag hoppas och tror jag hittar dit igen..hittar tillbaka dit jag va..

Jag vet det finns här inom mig och jag vet att jag var bra.. så en vacker da’.. en vacker da’..

KRAM!