onsdag 29 mars 2017

I mitt huvud

Jag träffar en vän och hon säger att hon inte mår bra.
Då är vi två säger jag.
Jag känner att gråten är nära men jag håller den inne.
Jag mår bra, men ändå inte säger jag sen.

Det är i huvudet det sitter, säger jag och hon nickar.


I huvudet.

Jag tänker för mycket på allt och ingenting.
På en och samma gång.



Jag önskar jag vaknade en morgon utan detta.
Utan frågor som snurrar och detta ständiga ifrågasättandet som pågår inuti.
Är det det här livet går ut på?
Är det så här det är nu?
Så här det blir?
Hur mår jag egentligen?

Men så kommer solen och jag andas ut, ett tag.
Sol, en mil på promenad och bara jag, jag, jag.

Hela världen är som ett luftslott och jag vill bo där regnbågen tar slut.

Jag ska ta tag i det, och jag kommer ut på andra sidan snart.
Det gör jag alltid.
Till slut.

2 kommentarer:

  1. Livet är verkligen som en berg- och dalbana.
    Kanske är det dalarna som gör att vi uppskattar topparna lite extra..?
    Hoppas du mår bättre snart <3
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det så, och ja så tänker jag med. Man måste ner för att komma upp :)
      Kram till dig du fina!!!

      Radera