Tankar som inte får plats

Den föll över mig en Torsdagskväll, förkylningen som fick mig att andas mindre andetag och hosta mer ofta än sällan.

Jag vaknade med feber och drömmar som aldrig någonsin skulle gå att tyda.

Hela Fredagen ligger jag i sängen och när jag inte sover ser jag skuggor spela över väggarna, de lever ett eget liv på väggen när tiden går.

Jag gör kaffe som vanligt men det smakar inte som det ska.

Ingenting äter jag och det enda jag vill är att kramas.

Jag visste det nästan.

Att den skulle komma.

Det kändes inuti och jag tänkte att om när jag är svag tar den mig.

Och den tog mig.

Att en influensa kan få mig att ifrågasätta så mycket är konstigt ändå.

När tiden inte finns till något annat än bara vara.
Här och nu.

Jag ligger kvar med en kaffekopp som hunnit bli kall och en panna som är för varm.

När jag tar ett djupt andetag kommer hostan som ett stopp mitt i vägen.

Jag ligger kvar.

Det är det bästa ändå.

Vila.

Andas det jag klarar av och se på skuggspelen på väggen.

Vila Carola.

Vila.