Feelings

Jag har helgen med de jag älskar mest av allt.

Barnen.

Vi umgås hela helgen med mat, shopping, bio och soffmys.
Jag vill alltid ha det så säger jag när jag kramar dottern i hallen efter bion.

Jag med säger hon och kramar hårdare.

Det gör något med mig djupt inuti.

Glad.

Lycklig.

Varm.

Vad hade jag gjort utan er frågar jag, vem hade jag då varit?

Ingen.

Ingen alls.

Så känns det.

Jag ryter i ibland.
Säger att man får inte säga så, för orden de använder är hårda och skämten inte alls nåt att lyssna till.

Så jag ryter ibland, men skrattar mest.

För tonåringar kan vara det bästa
och värsta jag vet
 jag älskar det.
Allt som har med dem att göra, sen kniper hjärtat till och jag håller hennes hand hårt i min.

Det du tror är så viktigt är egentligen inte det, vill jag säga.
Men jag säger inget alls utan kramar bara handen lite till.
Sen pratar vi mer och mer och mer.. hela helgen mina två och deras kompis Kalle.
Pratar om allt och lite till och när jag somnar på Söndagen tror jag ändå.
Att de lyssnat lite.
Att mina ord föll på rätt plats trots allt.

Tonåringarna.
Om ni bara visste.

Kärleken känns.