Jag promenerar förbi en buske med små vita blommor som doftar sött och svalt som tonårsdagar.
Jag minns allt i den doften och kan inte undgå att stanna till.
Andas djupt och minnas mer.
Minnas dagar då hjärtat luktade bränt
och varje dag var det något som hänt.
Minns hans hand mot mitt ben i en soffa för 2.
Minns frågor som aldrig fick svar och en längtan som grodde i mitt bröst.
Jag minns det svagt som i en dröm, hur hans ansikte såg ut när han log och hur man petade upp sin snus med sin tungspets.
Jag minns en tatuering men inte var den satt.
Jag minns en doft av sött och salt blandat med en parfym som var hans.
Jag minns känslor i kroppsspråk men aldrig vad han sa.
Jag minns hur mitt hjärta hängde där på den sköraste tråd och hur det brast den sommaren bland kaprifol och schersmin.
I en doft kom allt det.
En doft av sommarens tonårsdagar i ett liv som en gång var mitt.
Det är så konstigt, hur hjärnan fungerar. Jag luktade på en parfym för ett tag sedan och swishade tillbaka till ett grönt sovrum med träram runt sängen, ett märkligt förhållande, en tung gammal postcykel och knäckemackor med stekt ägg. Poff!
SvaraRadera