Hello

En man som tillhört min syster skriver ett sms till mig en morgon i bilen.

Jag måste stanna.

Köra åt sidan.

Jag tar djupa andetag och låter gråten komma.

Jag svarar att jag gråter.

Att jag knappt kan andas.

Jag svarar att jag inte vet vad jag ska svara.

Sen skriver jag som det är.

Att det är fruktansvärt och att jag trodde något annat.

Jag skriver att jag hoppas på det bästa och att jag älskar honom.

Nu gråter jag med svarar han.

Så 55 mil ifrån varandra sitter vi.
Jag i Skåne och han på landet utanför den stad jag en gång bodde.

En Torsdag när hösten drar förbi utanför mitt fönster.

Så sitter vi där.

Med tårar, hjärtan som bultar och livet som lever.

Det här var inte vad jag trodde för ett år sedan.

För en månad sedan.

Ta hand om dig skriver jag.

Lova.

Ja svarar han.
Ta hand om min syster med. Och sonen som är er.

Min systers man mitt i livet liksom.

Det går upp och det går ner.

Skit oxå.

Jag spelar Adele på repeat när jag står på jobbet innan någon annan vaknat.

I mörkret i de stora lokalerna står jag.

Med ljudet nära max och gråter.

Min syster liksom.

Jag tänker att det är viktigt.

Att ta livet på det bästa sätt.

Alltid.