Ett löfte

De var en lärare som frågade mig en gång.

-Vad ska du bli när du bli stor Carola?

Eller det är väl en drös med lärare som frågat lite av den frågan genom åren.

Och aldrig har jag gett någon något svar.

Idag vet jag fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.

Men samma svar som då dyker alltid upp i mitt inre.

Jag ska bo där solen skiner och göra det jag gillar bara.

Jo det var så jag svarade en av de där lärarna.

Det står i en bok jag har kvar.

Jag ska bo där solen skiner och göra det jag gillar.

Det låter som jag hade ganska bra syn på livet redan då.

För fortfarande.

Nu.

Är det precis det jag vill göra.

Flytta till solen och göra det jag gör nu.

det jag gillar.

Jag dricker kaffe när de andra sover.

Vattnar min nya vackra Hortensia och ser ner på de där snäckorna på soffbordet.

Havet.

Solen.

De har kallat på mig sedan dess.

sedan jag var 12 år och fick en fråga i skolan om vad jag skulle bli när jag blir stor.

Varför gör man det inte bara?

Packar med sig sina kära och flyttar till värmen?

Det är den där mänskliga fegheten som älskar rutin och inte vill oroa sig som stoppar mitt hjärta.

men jag har sagt det högt nu.

Att det är dags att följa hjärtat.

Vi lever ju bara en gång vad vi vet.

Bara en gång.