söndag 2 november 2014

Jag går stark ur det här

Det var när luften tog slut.
När andetaget inte fanns att andas längre.
Det var då jag gick.


Jag hade gått innan med men alltid på något tvångsaktigt sätt gått tillbaka.
Tillbaka dit där luften inte fanns att andas.

Jag kunde inte andas där längre, det var för rått och för hårt, det var för elakt och för kallt.
det fanns ingen syre för mina lungor att hitta.


Så när vi pratar om livet han och jag.
Min bror som är långt över mitt huvud.

Då säger jag det.

Jag kan inte längre, 
hittar inte längre dit,
vet inte längre hur vägen dit ser ut.

Och så säger jag som det är.
Jag vill inte längre hitta dit.

Jag vill hitta hit.



Här där jag hör hemma, 
här där jag är den jag alltid borde varit.
Här där jag tror på mig själv och mina tankar,
här där ingen ser ner på mig, 
här där ingen skyller sitt egna dåliga beteende på mig.
Här där jag själv rår om mig och mina.

Här där luften finns att andas.


Och han vet vad jag menar.
Han förstår.
Vi pratar alltid mycket om då, som att det måste göras så.
För att rensa,
för att förstå.

Om du pratar med alla då tänker jag,
 men jag vet att det aldrig skulle gå.
De skulle aldrig förstå.

Jag har ingen kontakt med de som en gång satte mig till världen.
det låter rått säger de som hör.
Låter rått och kallt.
Men nej värmen kom när jag hittade luften igen.
Luften att andas.

Och kärleken.

Den som finns i obegränsad mängd, den som fyller oss till bredden och ända in i själen.

Jag går stark ur det här.

Med varma andetag och ett hjärta fyllt till bredden av kärlek.
Som det ska vara.


Som det ska vara 
för mig.





10 kommentarer:

  1. Så otroligt klokt skrivet. Tyvärr är ju inte släktskap en garanti för att man ska stå varandra nära. De som tycker att det är rått och kallt är de som aldrig varit i situationen själv, som aldrig ens behövt fundera över det. När man är vuxen har man ju ett val som ett barn inte har, ett val att finnas i en miljö där man inte mår bra, eller att kunna välja att gå vidare. Härligt att du känner att du går stärkt ur det, även om det säkert inte var lätt hela vägen... Kram/tanja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Nej det är väl inte det, ingen garanti. Men familjen jag skapat nu, den som är min, den håller jag hårt i. :) Ta hand om dig och tack för de värmande orden. Kram

      Radera
  2. Jeg forstår dig så godt!
    Jeg har også valgt ikke at se mine forældre mere.
    Andre skal ikke dømme os, for de har ikke været i vores situation.
    Det er hårdt at komme igennem men man kommer stærkere ud.
    Flot at du har klaret det :)
    Kram Vibeke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, för orden, för tiden du ger mig. Det är svårt, tufft, hårt men det går. Och ja jag är starkare nu!
      Kram på dig.

      Radera
  3. Tråkigt att inte ha kontakten med sina nära men om man känner som du gjorde så är det det enda rätta. Bra att du gått stärkt ur detta måste varit jobbigt på vägen. Kram vännen, Suss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack suss, du stärker mig! Ta hand om dig, Kram

      Radera
  4. hitta till dig, läste detta inlägg, och YES jag är inte ensam om att välja bort min mamma, vill inte ha ngn kontakt mer, för det stärker mig inte.. Det gör mig bara svagare, och jag är inte ensam, tack vare dig. och det du skriver om.. jag vill läsa mer.

    tack så länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Elisabeth. Men vad glad jag blir, inte över att du inte har din mamma utan att du tar dig tid att skriva till mig. Tack snälla. Ta hand om dig.! Kram

      Radera
  5. Verkligen starkt. Och även om det är tungt så är det även varmt. En sån värme om de familj du nu har, och värnar så om.
    Även om det är tungt så är det verkligen skönt att ibland få skriva av sig ibland.
    Det var en som sa till mig förra veckan att jag skulle ta paus från bloggen ett tag.
    Näää, sa jag, det håller ju mig uppe och gör mig glad och för mig är det skönt att skriva av mig av de tunga tankarna ibland.
    Men man behöver ju inte läsa om man inte vill.
    Menade så väl så klart.
    Men för mig är det mer som en ventil och jag får släppa ut lite av det jag grubblar på. O många gånger får man väldigt många fina svar tillbaka som ger så mycket.
    Va rädd om dig!
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Anna. Precis så är det. Ni hjälper mig, stöttar mig. och ja detta är min ventil. Här kan jag andas. Få det sagt. Allt från yta till djup och de som vill läsa läser, de andra får läsa någon annanstans :) Kram på dig och ta hand om dig.

      Radera