September säger

Tack.

Jag har svårare med tiden nu.

Svårare med att den bara går och alla andra kör förbi.

Svårare med tiden nu.

Hur den liksom fladdrar förbi men ändå stilla som tung honung.

Jag har svårare med tiden.

En fågel.

I hjärtat flyger den.

Fladdrar med sina små kolibri-vingar och får mig att andas ojämnt.

Och när tiden passerar så fort hinner den inte med.

Känns ibland som att tiden bara kör förbi och där mitt på gatan står jag med mitt hjärta fladdrandes och håret i tovor och bara ser på.

Tiden bara kör.

Så när jag känner så.

Gör jag vad jag kan för att hinna med.

Det händer ju alltid på hösten.

Att sommaren liksom tar slut.

Att min luft går ur mig och drömmarna blir svåra att tyda.

Det händer ju alltid på hösten.

Att September säger hejdå.