Den liksom frågade aldrig om lov, den smög inte alls.
Den bara damp ner i min trädgård som en av de vackraste gåvorna.
Svenska högsommaren.
Jag startar med att äta frukosten i solen, petar lite i trädgården och svettas redan på överläppen när klockan bara är 8.
Jag älskar det.
Så när jag hade en ledig Söndag i svensk högsommar passade vi på att köra till havet.
Havet, bruset, salta luften - glassen och sanden mellan tårna.
Jag fotograferade lite.
Men det visar jag ikväll.
Nu står jobb på schemat.
Sängar ska levereras minsann.
Ja, som en chock kom den. en trevlig chock (men en sådan som får en att inse att man måste raka benen för att kunna bära kjol på väg till jobbet). Men det bästa är inte solen, det bästa är alla människor runt omkring en. Hur alla hoppar upp två steg på sol i blicken och smilgrops-skalan!
SvaraRadera