När bilderna får tala för sig själva

Jag är fullkomligt full.

Full av vackra, mjuka känslor.

En dotter som fyllt tretton, en vän som kommit på besök och solsken.

Ni vet ju vad känslor fulla med kärlek och sol gör för mig.

Ni vet ju.

Yrvaken kom hon tassande över stengolvet och log sitt underbara leende. Hon visste ju.

Visste att när man fyller 13 år och solen skiner finns liksom inget annat att göra än att just le.

13 presenter att öppna.

väldigt mycket Victoria´s Secret blev det och resten var kläder.

Ganska lätt med presenter till en tjej som fyller 13 år ändå. Ganska lätt om du frågar mig.

Tårta till frukost och grillad kyckling till middag.

Det var det hon beställt och det var precis det hon fick.

Och trots att jag jobbade så hann vi med så mycket.

Vi cyklade till hästarna, badade i poolen och fotograferade blommor på åkern.

Vi hann äta gott, kramas och hänga i den där trädgården jag inte annat kan- än att älska dagar som dessa.

Dagar som är sommar in till sista ljusa timmen.

Och så idag.
Idag var det inget 13-års kalas utan vin-lunch istället.

Idag var ännu en av de vackraste dagarna för mig.

Solen sken och himlen var klarblå, och så hon. 

Hon och jag och vin.

En vän jag liksom tror att jag känt hela mitt liv men ändå inte.

Ulrica med bloggen Simply-delicious

Vi pratade om allt och lite till, vi drack iskallt chardonnay på en uteservering i stekande sol till svetten liksom rann där den inte skulle rinna och jag var tvungen att sätta mig i skuggan.

Och efter att vi ätit lunch och druckit vin, strosat runt i olika butiker och försiktigt funderat på huruvida jag behöver fler långklänningar eller inte satte vi oss igen.

Drack kaffe och milkshake om vartannat och pratade igen och igen.

Om skilsmässor, Gotland, bloggerskor som inte alls är vad vi trott, om mammor, pappor, barn som inte lyssnar och män som stressar.

Vi pratar om livet - om och om igen.

Och väl hemma gick jag från tåget med hjärtat lite utanför.

Synligt och fulltankat på kärlek och känslor.

Jag tror till och med att jag såg på mitt Kristianstad på ett annat sätt.

Ett nytt perspektiv.

Ett perspektiv jag gillade.

Och så sjunk solen försiktigt över staden.

Medan jag stod där på en bro med hjärtat lite utanför.

Precis som det ska vara en solig Måndag i Maj.