Blommande syrén och trädgårdsdagar

Jag hinner inte hem förrän trädgården kallar.

Och när vädret är så här så liksom känner jag att jag inte heller kan låta bli.

Inte låta bli att vara där ute.

I trädgården.

Och när morgonen kommer - och jag möts av en viskande doft av Syrén i vårt vardagsrum känner jag det.

Jag känner det på riktigt nu.

Sommaren i varje muskel.

Vita Syréner och disig sol kan vara något av det bästa jag vet.

Och idag, efter fotograferingar och trettonårspresent så är det nog där jag är idag igen.

I trädgården som doftar svagt av Syrén och Kaprifol.

Ni då? Var är ni?