när skinnet svider lite

Ja den känns nu.

Ledigheten.

Sommarlovet.

Det sommarlov jag haft idag. 

Lite på låtsas har jag lekt att jag har sommarlov.

Precis som systers blonda barn.

Vi har latat oss.

Legat vid poolen i solen.

Suckat och vickat på tårna.

Druckit iskallt bubbelvatten med klirrande isbitar.

Lyssnat på gräset när det viner i vinden.

Och pratat.

Massor.

Alla år vi måste ta igen.

Alltid.

Om och om igen.

Hon och jag.

Syster.

Från samma mor 

och samma far.

Hon och jag.

Och när han inte sover.

Vilket han gör nästan hela tiden.

Då pratar vi med,

han och jag.

Nils och jag.

När han blir större kommer han kalla mig moster.

Nu säger han mest ghaaa 

och jag smälter.

Jag doppar min näsa i hans halsveck och suger in honom.

Om och om igen.

Snart är han lika stor som sin syster eller bror.

Jag vet det.

Jag vet att tiden bara springer och man inte alltid hinner med.

Så jag passar på.

Doftar bebis,

blåser honom på magen,

pussar honom på huvudet.

Och innan han somnar i min famn nynnar jag på en låt jag inte kan namnet på.
En låt som fick alla mina barn att somna sött.

Så även han.

Lille lille Nils.