för mycket

För mycket av allt och ingenting.

Inuti mig.

Jag har så mycket här inuti.

Det är alltså nu.

Nu som jag tar alla tusen olika beslut i mitt liv.

Beslut som inte har med mitt hjärta att göra lika mycket som det har med min hjärna att göra.

Jag är en av dem.

Som helst tar beslut med hjärtat.

För på något konstigt sätt känner jag mest där.

I hjärtat.

När beslut som är viktiga skall tas.

Då kommer mitt hjärta och visar mig vägen.

Viskar vägar jag borde gå.

Ibland har det bara så mycket mer känslor.

Och ett hjärta som tillhör mig är ganska dramatiskt.

Väldigt öppet och fullt av bubblande känslor.

Så då ropar jag på huvudet.

Tänk rätt säger jag och tittar på mig själv i en spegel i ett badrum som badar i solljus.

Tänk rätt.

Och hoppas.

Hoppas att jag kan väga dem rätt.

Hjärtat och hjärnan.

Att de tillsammans skall komma fram till det rätta beslutet för mig.

Att bara kliva ut i en värld där jag innan inte varit.

Då behövs ett smart huvud och inte bara ett törstande hjärta.

Tänker jag.

Ser på mig själv en gång till och viskar.

Du kan ju.

Så när mannen kör ner till jobbet sitter jag kvar här.

Med kalla fingrar smattrar jag över ett tangentbord.

Bra mot dåligt.

Listar listor på mina starka sidor och ser om de kan vinna mot de dåliga.

Jag räknar siffror med.

Drömmar kan ju inte bara vara drömmar.

Man måste ju ha en lön.

det säger livet, det säger världen till oss.

Det måste komma något bra ur oss alla överallt.

Men trots allt det så ska man äta, resa dit man vill och bo.

Man måste bo.

Så jag måste räkna med.

Även om det inte är det roligaste i detta.

Men klokast.

Hjärnan var  det ju.

Så jag andas lugnt.

Försöker.

Andas.

Och så tänker jag igenom det.

Inte med hjärtat men med hjärnan.

Och jag tänker.

Jo.

Ja.

Jag kan.

Det går.

Sen vaknar hjärtat till liv igen och säger klart du kan och du lever bara en gång och vaddå om du inte tjänar pengar du har ju livet och barnen och en skäggig man som är din bara din.

Så det gör väl inget om det inte funkar.

Bara gört.

Och så fortsätter jag skriva planer på datorn, lär mig mer av  Adobe illustrator och hjärtat och hjärnan håller på sådär.

Kanske hela dagen.

Och själen ber om kardemumma kaffe och hundarna om solig promenad.

Så är det.

En Måndag i November.

♡