onsdag 1 augusti 2012

förstå

Om jag sa att jag tar på mig allt.
Om jag talade om för dig och dem att ni fick rätt.
Att jag har fel och drar mig undan.
Blir ni glada då?
Kan ni förstå?
Då?


Nej.

Jag har ju kommit ända hit i mig själv nu.
Vad du säger spelar ingen roll nu.
Jag är här och fortsätter min väg.

Men jag kan inte säga hejdå till dig, till er.
 Det var du som gjorde mig till den jag en gång va.

Jag kan inte längre låtsas .
Min själ klarar inte av att bara stå.. bara stå och se på.

Jag tror aldrig du kommer se.
Aldrig du kommer förstå.
Att alla är olika och vissa har fel när andra har rätt.

Aldrig förstå.

Och jag känner en droppe sorg falla från mitt inre, vill ju inte att det ska vara försent.
För dig.
Man kan aldrig rädda en annan.?
Ingen kan tvinga någon att förstå.?
Det enda jag gör från och med då.. är att sluta låtsas vara den du en gång trodde att jag var.
Aldrig var.
Aldrig kommer att vara. 
Aldrig kommer att bli.
Jag är den här.
tro det, förstå det.
Försök.
Den här är den jag är.
Du är den där.

En droppe sorg rinner i min själ.

Men livet är nu.
Livet är här.
Lär dig leva.
På riktigt.

K Ä R L E K 


Tiden läker inte alla sår



2 kommentarer: